Skog

Det är lite tråkigt, eller förresten, väldigt tråkigt, att det börjar bli höst. Det innebär att cykelsäsongen går mot sitt slut, även om man så klart kan cykla även på både hösten och vintern. Skolan tar upp tid och det är inte kul att cykla i regn och höststorm. Men när vädret är fint så bör man absolut passa på att cykla om man har tid! Idag efter skolan tog jag min chans. Jag kände ett starkt sug över att cykla mot Smedsbo och Aspeboda, av någon konstig anledning. Så strax efter kl 14 styrde jag norrut mot Bomsarvet och länsväg 293 i sikte. Jag susade fram genom Bullermyren och Forssa för att korsa Dalälven vid Bullerforsen. Därefter åkte jag på älvens östra sida på den sköna lilla (nåja, relativt liten iallafall) vägen mot Bomsarvet via Medväga. Väl framme i Bomsarvet valde jag att skippa länsväg 293 och åkte istället in på den före detta järnvägen, som numera är en fin grusväg mellan Bomsarvet och Smedsbo.

Tanken var att fortsätta längs järnvägsspåret ner mot Aspeboda, men här fick jag en lysande idé! För länge sedan åkte jag runt sjön Stora Aspan, som ligger i närheten av Smedsbo. Jag kände att det var dags för ett nytt varv runt denna sjö! Så jag lämnade järnvägsspåret och tog mig ut på 293:an ändå, för att susa ner från Smedsbo till Stråtenbo. Här vek jag av norrut mot Kavelmora, ett trevligt litet samhälle med en liten byväg. Byvägen övergår så småningom till grus och den går uppåt, uppåt och ytterligare uppåt. En ganska ansträngande sträcka, då grusvägens kvalité inte är världsbäst heller. Hur som helst så går denna väg genom ett ganska tråkigt och långt (det känns ju längre än vad det är) skogsparti. Tillslut når man samhället Skog, mitt ute i ingenstans ungefär. Här börjar återigen allmän väg, en bredare grusväg som går från Skog till 293:an. Inte heller denna väg var speciellt platt, utan det var flera halvjobbiga stigningar. Dock är det väldigt fin utsikt mot sjön när man passerar Grälviken! Snart var jag tillbaka vid länsväg 293 och vek nästan direkt av söderut mot Aspeboda. Härifrån är det asfalt hela vägen till Ornäs, en ganska rolig sträcka att cykla faktiskt. Det är en bra blandning av skog och öppna landskap, och lagom kuperat. Klockan hade hunnit bli 16 innan jag rullade in i kära Ornäs, resans mål. 33 kilometer blev det, är väl inte så imponerande kanske men det var kul!