Så länge sedan..

Jag sitter här i höstvädret och tänker tillbaka på sommaren som gått. På alla trevliga cykelturer jag gjort, det har blivit en hel del trots allt. En tur som jag kom att tänka på, där i stort sett allt var perfekt, var en elvamilsrunda till Hedemora. Den tänkte jag berätta om nu!

Det var en dag i mitten av juni och vädret var helt okej, varmt men lite mulet. Jag och en kompis startade från Ornäs redan vid kl 8 på morgonen för att kunna utnyttja hela dagen till en lång runda. Med oss hade vi även trangiaköket för att slippa äta på restaurang/gatukök. Vi satte kursen söderut via Torsång och vidare längs Dalälven fram till Gustafs. I Solvarbo, 19 kilometer hemifrån tog vi resans första vilopaus. Det kändes härligt att vara ända där redan långt innan kl var 09.30! I Säter inhandlades dagens lunch, en burk köttfärssås om jag inte minns fel. Pasta hade vi med oss hemifrån, så nu var dagen räddad!

Vilopaus i Vikmanshyttan.

I Säter valde vi inte den lättaste vägen, utan tog omvägen via Åsen. Det är en stadsdel som är belägen ganska mycket högre upp än centrala Säter, och nerförsbacken på baksidan är underbart skön ner mot sjön Ljustern. Efter att vi passerat Säters camping så tog grusvägarna över och vi fortsatte mot Dalkarlsnäs och Vikmanshyttan. Denna by är något bortglömd från mina vanliga cykelrundor, över huvudtaget så åker jag väldigt sällan längre bort i den riktningen än till Säter. Men denna dag till ära så tog vi oss alltså till Vikmanshyttan där förmiddagens mellanmål intogs, bestående av mackor som vi hade med hemifrån. Nu började molnen spricka upp och vi såg ut att få riktigt fint väder! Så var även fallet och den sista milen in till Hedemora rullade på riktigt bra. Väl framme i den stora metropolen fastnade vi på Mc Donalds där vi köpte en varsin Mc Flurry, jättegott!

Mc Donalds i Hedemora.

Vi lämnade Hedemora och styrde återigen mot nordväst. Vid Hedemora Motorstadion vad vägen egentligen avstängd pga. motortävlingar, men vi trotsade detta och sicksackade fram mellan all publik, det var ju ingen vakt som stoppade oss så jag antar att det var okej. Snart var vi i den trevliga byn Västerby och strax därefter korsade vi riksväg 70 för att komma till Tjärnan. Vi svängde höger mot Pungmakarbo och strax efter korsningen var det dags för lunch. Pastan smakade underbart bra här ute i skogen!

Bispbergs klack.

Vid Pungmakarbo hade man otroligt fin utsikt mot Bispbergs klack, med sina branta sluttningar. Efter Bispberg valde vi den lilla grusvägen via Mårtensgård och Södersätra till Stora Skedvi. En omväg som helt klart var trevlig att cykla, öppna åkermarker och allmänt fint. Efter Stora Skedvi började det kännas ganska tungt om jag minns rätt, antagligen hade vi motvind här och den är inte att leka med i det landskapet. I Bodarna svängde vi av mot Milsbo/Torsång. En plötslig ingivelse var att bestiga Rösåsen vid Milsbo, ett ganska högt berg med otrolig utsikt. Vägen upp dit var brant! Dessutom grus som tyngde ner. Det märktes i benen att man hade cyklat 90 kilometer redan, så detta var verkligen en utmaning. Jag var tvungen att gå med cykeln på vissa sträckor, det händer inte ofta... Men utsikten var verkligen värd allt slit, helt makalöst! Man ser så gott som hela Runn och ända bort till Falun, och åt andra hållet syns Borlänge tydligt. Man kan se 13 olika kyrksocknar ifrån utsiktstornet sägs det. Jag tvivlar inte en sekund!

Utsikt från Rösåsen över sjön Runn.

Nerför berget gick det desto lättare att cykla och på nolltid var vi tillbaka i Torsång. När vi runt kl 17.30 rullade in i Ornäs igen kunde man bara konstatera att det var en jättelyckad cykeltur! 109 kilometer visade cykeldatorn och det hör till en av mina allra längsta turer. Det är dock inte speciellt jobbigt att cykla så långt när man håller ett lågt tempo, vår medelfart låg strax över 17km/h. Ett behagligt tempo!