Ännu bättre väder!!

Ja den här dagen bjöd på ännu bättre väder, inte ett enda moln var på himlen under hela dagen så vitt jag kunde se!! Jag var inte i toppform men var åtminstone tvungen att ta en liten omväg på hemvägen, hade egentligen tänkt att åka över Torsång. Men när jag hade hunnit bort till Åselby blev jag istället medbjuden på en fika på stan med två kompisar, så jag lade om rutten och styrde istället mot Järpbo för att komma tillbaka till centrum, men dock med en liten omväg. Väl framme i Järpbo bestämde jag mig för att testa att åka på en liten grusväg tvärs över åkrarna bort mot Södra Backa, vilket visade sig vara ett bra val. Jag åkte visserligen fel först och kom fram till en vändplan, men jag åkte tillbaka en bit och svängde av från den ursprungliga grusvägen och vips så var jag borta vid Södra Backa på nolltid. Vägen var riktigt trevlig, fin terräng, fin natur och bra underlag. Helt klart värd att cykla!

Efter fikapausen åkte jag hemåt via nya Torsångsvägen förbi Alsbäck och Dalsjö. Dagstotal slutade på cirka 30 kilometer, det får vara helt acceptabelt med tanke på att kroppen inte var i toppform som sagt!

Vägen mellan Åselby och Järpbo.

Jaha, här tog det stopp!

Mysig grusväg.

Eftermiddagens sträcka.

Färger

Hösten bjuder trots allt på rätt fina färger, tills alla löven ramlat av vill säga. Orkade inte ta någon längre cykeltur idag så cyklade mest runt i Borlänge efter skolan, innan jag åkte hem. Passade på att ta en tur till Repairshop för att köpa bromsklossar, mina är rätt så slut för tillfället. Fyra stycken helt splitternya och dyra (får hoppas det är bra kvalité på dom) bromsklossar väntar nu på att monteras!

Bjussar på en fin höstbild från Hagalund!

Ludvika, Gagnef, Falun...?!

Nu har äntligen det fina höstvädret dykt upp! I stort sett hela dagen har det varit strålande sol och klarblå himmel. Det var en plåga att sitta i skolan ända till 15.20, det ryckte nästan i benen av iver för att komma iväg. Jag lyckades komma på en rutt som jag kände att jag ville åka och styrde via Mats Knuts väg söderut mot Ludvika. Dock åkte jag inte hela vägen dit, utan tog en paus vid Preem i Trollebo där jag inhandlade dricka (hade så klart glömt vattenflaskan hemma imorse...).

Preem vid riksväg 50 i Trollebo.

Därefter styrde jag vidare västerut förbi Gyllkya till Baggbo och svängde av norrut igen mot Tron och Länsan. Denna grusväg har jag aldrig åkt till 100%, så det kändes lite intressant att testa något nytt. Jag hade förväntat mig mer uppförsbackar på denna sträcka än det var, så jag blev lite paff över att vägen var så pass platt som den var.

Infarten till Tron i strålande solsken. Bilden beskriver väldigt bra vilket väder det var idag, underbart!

Vägen mot Tron kantad av höstfärgade träd.

Sjön Länsan nära kommungränsen Borlänge/Gagnef.

Efter att ha passerat Länsan dröjde det inte länge förrän jag korsade Västerdalsbanan och kom ut på landsvägen i närheten av Lennheden. Här svängde jag in för att korsa Dalälven på järnvägsbron och komma vidare ut på riksväg 70. Vid rastplats Gagnbro tog jag ett välförtjänt stopp och begrundade utsikten över Dalälven. I Amsberg tog jag farväl av riksväg 70 (det var inte så svårt, det är ingen rolig väg att cykla på men det är åtminstone bred väggren) och svängde av mot Falun på länsväg 293. Från att ha haft siktet inställt söderut mot Ludvika, sedan norrut mot Gagnef så cyklade jag nu österut mot Falun. Kors och tvärs kan man säga! Nu hade jag dock mer motvind och det kändes lite tungt i benen innan jag passerat Brusalabacken.

Utsikt över Dalälven från järnvägsbron vid Duvnäs.

Utsikt från Gagnbro mot byn Solbacka.

Ordentligt höstklädd för att trotsa det något kyliga vädret.

Efter Brusalabacken gick det något enklare att cykla och det stod inte på förrän jag var i Aspeboda. Den branta backen efter golfbanan kändes inte så lockande men den flöt på riktigt bra. Strax efter 18.30 kom jag sedan hem till Ornäs efter tre timmars cykeltur, det var fantastiskt skönt! Totala sträckan landade runt 50 kilometer, vilket är den längsta tur jag kört i ett sträck på ett bra tag nu eftersom jag varit sjuk och allt möjligt. Vädret ser ut att hålla i sig så det blir säkerligen fler turer den här veckan!

Korsningen vid kyrkan/skolan i Aspeboda.

Min något udda sträcka, 50 kilometer som sagt.

Tråkväder

Jag tyckte meteorologerna pratade om att vi skulle få rätt fint väder idag, men det stämde ju så klart inte. Jag som hade planerat in att cykla relativt långt idag! På eftermiddagen vågade jag mig ut trots allt, det var verkligen höstväder med kalla vindar och fuktigt i luften. Det var verkligen inget väder som gjorde att man tänkte "jaaaa, nu vill jag ut och cykla", men jag tog mig trots allt iväg. Lät det bli en liten släktresa, först till farfar i Domnarvet, och vidare till min mormor o morfar i Mjälga och därefter tittade jag in hos min moster som också bor där i krokarna. En liten tanke dök upp om att åka hem till min faster också, bara för att, men nja. Hon bor på andra sidan av stan så det kändes inte så lockande. Istället åkte jag via Nyckelby och ett varv runt Ornäs hem. Totalt blev det ju åtminstone nästan 20 kilometer! Får hoppas på bättre väder imorgon, så att jag kan cykla till skolan. Då blir det säkerligen en omväg när jag åker hem, om jag inte är alltför trött.

Så länge sedan..

Jag sitter här i höstvädret och tänker tillbaka på sommaren som gått. På alla trevliga cykelturer jag gjort, det har blivit en hel del trots allt. En tur som jag kom att tänka på, där i stort sett allt var perfekt, var en elvamilsrunda till Hedemora. Den tänkte jag berätta om nu!

Det var en dag i mitten av juni och vädret var helt okej, varmt men lite mulet. Jag och en kompis startade från Ornäs redan vid kl 8 på morgonen för att kunna utnyttja hela dagen till en lång runda. Med oss hade vi även trangiaköket för att slippa äta på restaurang/gatukök. Vi satte kursen söderut via Torsång och vidare längs Dalälven fram till Gustafs. I Solvarbo, 19 kilometer hemifrån tog vi resans första vilopaus. Det kändes härligt att vara ända där redan långt innan kl var 09.30! I Säter inhandlades dagens lunch, en burk köttfärssås om jag inte minns fel. Pasta hade vi med oss hemifrån, så nu var dagen räddad!

Vilopaus i Vikmanshyttan.

I Säter valde vi inte den lättaste vägen, utan tog omvägen via Åsen. Det är en stadsdel som är belägen ganska mycket högre upp än centrala Säter, och nerförsbacken på baksidan är underbart skön ner mot sjön Ljustern. Efter att vi passerat Säters camping så tog grusvägarna över och vi fortsatte mot Dalkarlsnäs och Vikmanshyttan. Denna by är något bortglömd från mina vanliga cykelrundor, över huvudtaget så åker jag väldigt sällan längre bort i den riktningen än till Säter. Men denna dag till ära så tog vi oss alltså till Vikmanshyttan där förmiddagens mellanmål intogs, bestående av mackor som vi hade med hemifrån. Nu började molnen spricka upp och vi såg ut att få riktigt fint väder! Så var även fallet och den sista milen in till Hedemora rullade på riktigt bra. Väl framme i den stora metropolen fastnade vi på Mc Donalds där vi köpte en varsin Mc Flurry, jättegott!

Mc Donalds i Hedemora.

Vi lämnade Hedemora och styrde återigen mot nordväst. Vid Hedemora Motorstadion vad vägen egentligen avstängd pga. motortävlingar, men vi trotsade detta och sicksackade fram mellan all publik, det var ju ingen vakt som stoppade oss så jag antar att det var okej. Snart var vi i den trevliga byn Västerby och strax därefter korsade vi riksväg 70 för att komma till Tjärnan. Vi svängde höger mot Pungmakarbo och strax efter korsningen var det dags för lunch. Pastan smakade underbart bra här ute i skogen!

Bispbergs klack.

Vid Pungmakarbo hade man otroligt fin utsikt mot Bispbergs klack, med sina branta sluttningar. Efter Bispberg valde vi den lilla grusvägen via Mårtensgård och Södersätra till Stora Skedvi. En omväg som helt klart var trevlig att cykla, öppna åkermarker och allmänt fint. Efter Stora Skedvi började det kännas ganska tungt om jag minns rätt, antagligen hade vi motvind här och den är inte att leka med i det landskapet. I Bodarna svängde vi av mot Milsbo/Torsång. En plötslig ingivelse var att bestiga Rösåsen vid Milsbo, ett ganska högt berg med otrolig utsikt. Vägen upp dit var brant! Dessutom grus som tyngde ner. Det märktes i benen att man hade cyklat 90 kilometer redan, så detta var verkligen en utmaning. Jag var tvungen att gå med cykeln på vissa sträckor, det händer inte ofta... Men utsikten var verkligen värd allt slit, helt makalöst! Man ser så gott som hela Runn och ända bort till Falun, och åt andra hållet syns Borlänge tydligt. Man kan se 13 olika kyrksocknar ifrån utsiktstornet sägs det. Jag tvivlar inte en sekund!

Utsikt från Rösåsen över sjön Runn.

Nerför berget gick det desto lättare att cykla och på nolltid var vi tillbaka i Torsång. När vi runt kl 17.30 rullade in i Ornäs igen kunde man bara konstatera att det var en jättelyckad cykeltur! 109 kilometer visade cykeldatorn och det hör till en av mina allra längsta turer. Det är dock inte speciellt jobbigt att cykla så långt när man håller ett lågt tempo, vår medelfart låg strax över 17km/h. Ett behagligt tempo!

Nu har jag hittat den...

... nämligen vägen tvärs över åkrarna mellan Dalsjö (vägen mot Nyckelby) och Storsten (vägen mot Torsång)! Jag har alltid letat på kartan efter en väg som går nära Dalsjön och går mellan dessa två landsvägar men aldrig hittat någon som verkat gå hela vägen. Idag testade jag dock en väg som såg väldigt tveksam ut på flygbilderna på hitta.se, men tro det eller ej så gick det faktiskt att ta sig fram! Utan MTB hade det kanske varit lite svårt eftersom en stor del av vägen bestog av ett lerigt traktorspår. Men det gick utmärkt att ta sig fram för mig! Jag kommer helt klart att åka denna väg igen. Jag gillar ju nämligen att kunna åka runt i en cirkel, mer än att åka till ett ställe och sedan ta samma väg tillbaka. Kring Ornäs finns det inte så bra möjligheter till detta om man inte vill åka långt, exempelvis Torsång - Alsbäck vilket blir åtminstone 16 kilometer. Denna var 7,5km, en perfekt runda ifall man bara vill ta en kort tur!

Lerig traktorstig!

Eftermiddagens korta tur.

Äntligen!

Jag är ju inte frisk än, men idag kunde jag inte hålla mig längre. Det fick bli en liten 4-kilometersrunda sent på eftermiddagen! Jag åkte ner till byn Lilla Ornäs, tog ett varv på den sköna grusvägen som går i en cirkel runt byn och sedan tillbaka till Ornäs igen. Det tog inte ens en kvart, och då cyklade jag dessutom betydligt långsammare än jag brukar. Men skönt var det! Hoppas på att kunna åka något längre imorgon, åtminstone en mil eller så. Det gäller att passa på innan det blir snö!

Byvägen genom Lilla Ornäs.

Riksväg 50 strax öster om Ornäs.

Min lilla ministräcka.

Sjuk...

Jahapp. Sedan sist har jag faktiskt inte gjort någon "riktig" cykeltur, då jag inte klassar sträckan mellan Ornäs och skolan som "riktig" cykeltur. Jag har nämligen åkt på en riktigt seg förkylning och jag vill inte riskera att bli sämre. Dock är jag på bättringsvägen, så jag hoppas att jag kan ta en cykeltur på söndag åtminstone! Det känns hemskt att inte ens ha rört cykeln på 9 dagar... Fast jag får väl ägna tiden åt lite höstservice, bromsklossar ska bytas och en pyspunka ska lagas. Dessutom bör jag nog byta den ena bromswiren... Vi får väl se vad jag hinner och orkar!

Söderut istället

Även den här dagen inbjöd till cykling efter skolan! Då gårdagens etapp gick norrut så kände jag att det kanske var dags för något mer sydligt och därmed lite mindre skogspartier. Söder om Borlänge ligger nämligen den öppna Tunaslätten, en plåga när man har motvind men det finns väldigt många trevliga småvägar där! Jag cyklade tillsammans med en klasskamrat förbi Jax ner mot Nygårdsdalen där jag lämnade honom och styrde kosan mot Lindan istället. Här fick jag någon konstig idé och åkte in på en väg som dock ledde mig tillbaka till där den började, i en cirkel. Inte så lyckat! Fortsatte österut mot Rågåker, förbi Stora Tuna kyrka och ner till Hesse. Jag svängde in på en ytterst liten väg, jag skulle nog kalla den för en stig, fast med lyktstolpar (?!). Den visade sig leda ut mot Smedjebacksvägen, där jag tvekade en stund innan jag bestämde mig för att korsa den och åka till Hedgårdarna, en ny väg för min del. Vägen övergick snart i en traktorstig men jag fortsatte rakt fram ändå, i tron att komma till Hovgården förr eller senare.

Min lilla stig slutade dock i en T-korsning med en asfaltsväg där jag vek av mot höger medan jag letade efter nya småvägar som vek av i riktning mot Hovgården, men icke, jag hann åka en bra bit innan jag hittade en väg åt rätt håll. Nu var jag framme vid Nyby, alldeles vid Nybrobacken, och åkte in på en väldigt liten väg. Denna tog snart slut men jag fortsatte rakt fram på en lerig stig, fortfarande i tron att komma till Hovgården. Men nejdå, den slutade vid någon husvagn mitt ute i en skogsdunge, jaha?! Jag vände, hela stället kändes väldigt märkligt. Så jag fick åka tillbaka till asfaltsvägen och uppför backen (inte märkte jag att det lutade så jäkla mycket när jag åkte ner åt andra hållet!) i jobbig motvind. Jag svängde dock inte in på traktorstigen mot Hedgårdarna utan fortsatte tills jag nådde Långsjövägen. Denna går på baksidan av Dala Airport och mynnar ut vid samhällena Långsjö/Västansjö. Nu var jag iallafall inte vilse längre, och fortsatte förbi Västansjö ner till Hovgården (jag tog mig dit iallafall!). Fortsatte sedan till Sörbo och där vek jag av norrut på en liten grusväg jag aldrig åkt förr. Jag visste dock att den leder under riksväg 70 och vidare in mot Gustafs.

Jag korsade sedan Dalälven i Gustafs, svängde av i Björkled mot Kårtylla och nådde så småningom Torsång. Underbar väg! Kan rekommendera den starkt. Tog ett kort stopp i Torsång innan jag fortsatte norrut hem mot Ornäs. Dagens sträcka blev hela 45 kilometer! Fortfarande inte speciellt imponerande, men jag är nöjd!

Skog

Det är lite tråkigt, eller förresten, väldigt tråkigt, att det börjar bli höst. Det innebär att cykelsäsongen går mot sitt slut, även om man så klart kan cykla även på både hösten och vintern. Skolan tar upp tid och det är inte kul att cykla i regn och höststorm. Men när vädret är fint så bör man absolut passa på att cykla om man har tid! Idag efter skolan tog jag min chans. Jag kände ett starkt sug över att cykla mot Smedsbo och Aspeboda, av någon konstig anledning. Så strax efter kl 14 styrde jag norrut mot Bomsarvet och länsväg 293 i sikte. Jag susade fram genom Bullermyren och Forssa för att korsa Dalälven vid Bullerforsen. Därefter åkte jag på älvens östra sida på den sköna lilla (nåja, relativt liten iallafall) vägen mot Bomsarvet via Medväga. Väl framme i Bomsarvet valde jag att skippa länsväg 293 och åkte istället in på den före detta järnvägen, som numera är en fin grusväg mellan Bomsarvet och Smedsbo.

Tanken var att fortsätta längs järnvägsspåret ner mot Aspeboda, men här fick jag en lysande idé! För länge sedan åkte jag runt sjön Stora Aspan, som ligger i närheten av Smedsbo. Jag kände att det var dags för ett nytt varv runt denna sjö! Så jag lämnade järnvägsspåret och tog mig ut på 293:an ändå, för att susa ner från Smedsbo till Stråtenbo. Här vek jag av norrut mot Kavelmora, ett trevligt litet samhälle med en liten byväg. Byvägen övergår så småningom till grus och den går uppåt, uppåt och ytterligare uppåt. En ganska ansträngande sträcka, då grusvägens kvalité inte är världsbäst heller. Hur som helst så går denna väg genom ett ganska tråkigt och långt (det känns ju längre än vad det är) skogsparti. Tillslut når man samhället Skog, mitt ute i ingenstans ungefär. Här börjar återigen allmän väg, en bredare grusväg som går från Skog till 293:an. Inte heller denna väg var speciellt platt, utan det var flera halvjobbiga stigningar. Dock är det väldigt fin utsikt mot sjön när man passerar Grälviken! Snart var jag tillbaka vid länsväg 293 och vek nästan direkt av söderut mot Aspeboda. Härifrån är det asfalt hela vägen till Ornäs, en ganska rolig sträcka att cykla faktiskt. Det är en bra blandning av skog och öppna landskap, och lagom kuperat. Klockan hade hunnit bli 16 innan jag rullade in i kära Ornäs, resans mål. 33 kilometer blev det, är väl inte så imponerande kanske men det var kul!